Bortblåsta!

I går eftermiddag började Kjell och jag planeringen inför dagens vrakfiske. Trotts att SMHI proklamerat för vindar under dagen tog vi chansen att vi skulle kunna ta oss ut i alla fall. Vi var helt enkelt för sugna för att vänta tills vädret stillat sig.

Vi gjorde i ordning vår utrustning, knöt tackel och iordningsställde allt som behövdes för en tidig avfärd utåt. Forhoppningen var att kunna komma ut nord Skagen men det såg dystert ut med vindar upp mot 10 m/sek i antågande. När allt var packat och klart gick vi och lade oss att vila några timmar framför en film. Rätt som det var ringde Stian. Han hade bestämt sig för att han ville följa med oss ut och vid ett-tiden på natten dök han upp ute vid huset! Äggmackor stektes och det blev sena natten innan vi kom i säng. Speciellt mycket vila hade det inte blivit denna helg då jag jobbat nätter och varit vaken från fredag morgon till Söndag kväll. Man var således inte direkt pigg som en lärka när klockan ringde vid 04:00! Hursomhelst masade vi oss upp och satte oss i båten. Vi for ut över ett stilla blankt hav med en fantastisk soluppgång som gick oss till mötes.

När vi kom ut på öppet hav en bit utanför Stora Pölsan började det komma lite större sjö. Vi Fiskade oss utåt på lite olika vrak men då vinden började tillta blev fisket näst intill omöjligt. Vindar och strömmar gick åt samma håll vilket resulterade i en avdrift av ca 1,5-2 knop. Jäkligt irriterande vi som hade hoppats på att kunna komma ut riktigt långt i dag! Hursomhelst var det som sagt mycket svårt att fiska av de relativt små vraken vi testade. Vi började istället gå ut mot Heddernheim som är betydligt större och därmed enklare att träffa med våra tackel i den jobbiga vinden. Senast vi var här hade vi ju ett lyckat fiske och att åka hem när vi väl planerat att komma ut var ju inte heller så kul. Innerst inne visste jag väl i princip att det skulle bli minst lika svårfiskat på Heddernheim men vi var sugna att testa den efter huggsexan vi hade där senast.
Vågorna började nu gå ganska stora och Stian satt och kämpade med frukosten som under ett par timmar envisades med att vilja komma upp igen. Kjell höll sig trotts omständigheterna på gott mod.
Väl ute på Heddernheim såg vi massor av fisk på ekolodet men det var mer eller mindre omöjligt att fiska. Avdriften var nu så snabb att linorna stod rätt ut. Man hann bara med ett nersläpp på varje drift och efterssom blekan stod tätt över vraket hann man sällan ner med grejerna till botten förens man var tvungen att veva upp någon liten sej eller bleka. Så det blev inte många torskarna. Vinden tilltog allt mer och efter någon timme eller två insåg vi att det var dags att börja styra kosan hemmåt för att vara säkra på att överhuvudtaget komma hem. Vid det här laget började dyningarna bryta i topparna och då är man inte så kaxig längre. Under hela hemfärden tilltog vågorna och vinden. Resan hemåt blev rent ut sagt ett helvete. Det tog dryga tre timmar innan vi började sikta land och vid det laget hade till och med jag börjat bli orolig. Självklart har jag respekt för havet men det är ytterst sällan jag känner mig rädd eller orolig för att grejerna skall hålla hela vägen hem. Men nu fick man alltså uppleva det. Tur att vi hade extra bränsle med oss för båten drog onormalt mycket i den jobbiga sjön. Vi fick "soppatorsk" två gånger på infärden och jag vill väl inte påstå att det är speciellt enkelt att tanka när sjön visar sig från sin sämsta sida ;-)
Hursomhelst var det tre utmattade killar som slutligen kunde ta sig i land framåt sextiden på kvällen. Det var inga större problem att somna efter en varm dusch kan jag säga....

Fisk på vraken!

I dag var jag ute på en långtur med "johan Jachtmeister" och Stian "Torsken" Erlandsen. Äntligen känns det som att fisket börjar lossna lite! Vi började med sedvanlig bunkring av mat och bränsle sedan frukost på stående fot i huset. Förhoppningen var att kunna komma ut Nord om skagen. Förmiddagen skulle enligt väderlektstjänsten bjuda på lite blåst (6-10 m/s). Vinden skulle dock enligt experterna mojna ner mot 0 till 4 m/s framåt middagstid.
Så vi avgjorde, att det bästa vore att hålla oss på vraken närmare Hönö-trakten för att sedan bege oss ut längre ifall vädret tillät.
Sagt och gjort. Efter ett kortare stopp på Hönö Klåva för bunkring av motorolja begav vi oss ut mot estländaren och Feodosia. Dessa vrak bjuder oftast inte på några större fighter men eftersom de ligger närmast brukar det naturligt bli så att vi testar dem först. Det nappade en hel del på Feodosia men det var som vanligt bara småfisk. Avdriften var överkomlig då ström och vindar motverkade varandra hyfsat bra. Lite dyningar var det men det kändes som att de var i avtagande. Vinden likaså. Solen sken och tröjorna åkte av. Helt enkelt helt underbart trotts att det gungade lite. Olyckan var dock framme och Johan lyckades ganska omgående knäcka spöt i tre delar vid ett bottennapp. Rätt sura i hatten insåg vi att detta troligtvis utgjorde slutet på resan. För hur kul är det att vara tre man på två spön!? Men alla som känner mig vet att jag är en envis jävel när det gäller fiske. Jag tänkte inte låta detta förstöra hela dagen när vi kommit så här långt! Jag fick helt enkelt ge Johan mitt spö (för att han inte skulle tröttna) och göra det bästa utav den lilla stump Johan sparat åt mig av sitt spö. Tyvärr fanns det ingen ögla kvar på klingan så detta fick jag ordna genom att räta ut en stor krok och tejpa fast den längst ut på stumpen som fanns kvar. På så sätt kunde jag använda kroköglan som provisorisk toppögla. Föga vackert men det fungerade någorlunda i alla fall. Synd bara att rullen höll på att skära ihop också...
Eftersom det kändes som att vädret höll på att lugna sig lite bestämde vi oss för att göra ett försök att gå lite längre mot nordväst och testa några positioner där. När vi kommit ut ytterligare en bit började dyningarna komma från andra hållet istället! Väl framme vid den uttänkta positionen gjorde vi ett antal drifter med endast några enstaka fiskar som resultat. Då nästa klunga med vrak antingen låg ost för skagen eller tillbaka mot Feodosia (som ju inte gav nämnvärt) började vi den 10 sjömil långa vägen upp mot Heddernheimer och dess grannar i djupet. Dyningarna korsades av mycket krabb sjö och det var gränsfall för vad som var både roligt och förmodligen också helt säkert. Men vinden skulle ju mojna? Kanske kan man kalla det dumdristigt men vår position gjorde att vårt val antingen var att avbryta fisketuren eller fortsätta mot nordväst. På så sätt skulle vi nå en klunga med vrak som vi kunde fiska oss hem över. Och avbryta ville vi ju inte (då i alla fall)...
Vi stannade till och gjorde några drifter över Normandie innan vi for vidare uppåt mot Heddernheimer.
Väl framme på Heddernheimer small det till ganska hårt i spöt direkt vid första nedsläppet. Upp kom en präktig bleka som ingen behövde skämmas för. Vid mer eller mindre varje nedsläpp högg sen fisken innan man ens hunnit komma till botten. Här var det fullt av fisk! Den långa resan och allt kallt vatten som sköljt över båten hade dock skurit av fiskenerven både för Johan och Stian. Vinden hade nu börjat ta i ordentligt. Deras entusiasm var helt enkelt borta och det gjorde att de tyvärr inte krokade så många fiskar. Jag hade dock tur och fick fisk i mer eller mindre varje nedsläpp! Vi fick en hel del torsk i ganska fin storlek. Tyvärr gjorde väder och dåliga kläder att vi vart tvungna att avbryta fisket efter bara nån timme för att börja färden mot land. Vågorna gick vi det här laget meterhöga med inslag av betydligt större vågor emellanåt. Den långa färden hem blev en pina för grabbarna då de inte hade lika heltäckande klädsel som jag. Jag var även skyddad av pulpeten samt slapp sitta längst fram där båten slog hårt i vågorna. Jag tror nog varken Johan eller Stian är lämpliga som "njurdonatorer" längre. Efter en låååång och jobbig färd hemmåt kom vi i alla fall slutligen säkert hem. Dyngsura och kalla men i alla fall vid liv och med ca 80 sjömil i ryggen var det gott att komma in i värmen.
Fisken rensades och packades varvid ytterligare en fiskedag var slut...
Tyvärr var vågorna så höga att det hela tiden sprutade in vatten i båten. Så några fina fiskefoton blev det tyvärr inte denna gången (heller)... Nu har vi i alla fall efter flera misslyckade försök fått känt på att havet inte är helt dött. Det gäller bara att komma till rätt ställe på rätt dag! Vi fick visserligen inga större torskar i dag men med lite mer tid för aktivt fiske så tror jag att vi kunnat fånga nån av de där stora... Så att det kommer att bli fler turer dit ut framigenom står redan skrivet i sten. Men det får allt bli en dag med lugnt och vackert väder! skitfiske på er tills dess!!!!

Trögt vrakfiske

Skam den som ger sig! De senaste turerna på vraken har gett, i alla fall mig, relativt dålig utdelning de senaste gångerna. Vi har helt enkelt inte hittat fisken och de vrak den befinner sig på! Men som sagt, skam den som ger sig! Jag hade fått några tips om att de djupa vraken, väster om Pölsan, skulle ha gett en del stor fisk för någon vecka sedan. Så självklart måste de ges en chans till. Den förra resan ut mot Skagen och vraken därikring gav ju som bekant väldigt dåligt resultat.
Sagt och gjort. Jag hämtade upp Anders Jörgensen på morgonen och efter sedvanlig bunkring av mat och bränsle bar det utåt. Vi kom tyvärr iväg ganska sent så vi missade de goa morgontimmarna. Havet låg denna förmiddag näst intill blankt och resan ut gick ganska fort. Testade några nedsläpp på några av vraken på utvägen. Bland annat testade vi "kolpråmen" som var nätad av en yrkesfiskare som var på plats och drog sina nät medan vi var där. Nyfiket sneglade vi för att se vad han drog upp. Eller rättare sagt inte drog upp! För upp kom det ett helt tomt garn! Inte en fisk! Jag frågar mig samma sak som efter förra vrakfisket: Vad händer med våra hav!? Vi fortsatte så småningom ut mot lite andra positioner en bit längre västerut. "Skippy" och "Baltic" hade tydligen nyligen släppt ifrån sig några rejäla torskar, men för oss gick fisket trögt. Några blekor och någon enstaka torsk var vad som kom upp i båten. Vi provade sedan ett helt gäng positioner i närheten. Samma sak på alla vraken. Mer eller mindre tomt på ekolodet. Vart finns fisken? Har yrketsfisket lyckats ta död på den sista rest av fisk som en gång funnits på våra vrak eller är det årstiden? kanske inte fisken hunnit inta dessa relativt grunda vrak ännu? Vi har provat olika beten och fisketekninker. Vi provade fiske från dryga 90 meters djup och upp till ca 50 meter. Men som sagt med klent resultat....
Trotts detta var det som oftast en härlig dag på sjön och vi hade faktiskt några rejäla hugg som dock inte vilje följa med hela vägen upp till båten. Som vanligt var det en hel del Bleka över vraken men ingenting av storlek ville som sagt hamna i durken.
Nästa resa får bli lite bättre planerad så man kommer ut i god tid. Skall försöka luska lite i vilka vrak som verkligen håller fisk numera. För det här håller bara inte!!!!

Grill-premiär!

I dag har vi haft en underbar dag med varmt (för att vara April) väder och strålande sol hela dagen. Jobbade några timmar på morgonen och ut på dagen. Därefter mötte Stian och hans kompis "Kribbe" upp utanför huset när jag kom hem. De hade fyllt kassarna med massa gott att äta och dricka. Tänkte ta årets först grillkväll! Men innan dess åkte vi ut en sväng på havet för att se om det gick att lura upp några kvastfeningar eller annat lurt...
Goa västliga vindar och en del sjö, men trotts det en härlig dag på böljan. Fisken var väl inte direkt på hugget men fick lite smått i alla fall. Tror killarna var rätt nöjda med dagen till trotts!
Väl hemma eldade killarna igång grillen och kvällen avslutades med gött tjöt och mat som satt där den skulle... Kort och gott en härlig dag med mycket trevligt sällskap... Ser fram emot fler sånna här dagar när värmen börjar komma på riktigt. Tack för en trevlig dag och kväll gubbar!

Vad händer med våra hav?

Nu är jag faktiskt allvarligt oroad över hälsotillståndet i våra hav! Var ute på en långtur tillsammans med Peter "Crocco" Gustafsson i dag. Vi besökte 15 talet vrak och positioner ända från Hönö till Skagen. Och allt vi fick var en (1) ynka torsk och en drös med sej och annat smått. Vrak som tidigare varit kända för att hålla mängder med fisk upplevde vi som mer eller mindre totalt döda? Antingen använde vi fel utrustning eller så var fisken helt enkelt inte på hugget. Eller så har vi helt enkelt utrotat den lilla rest som funnits kvar av vårt hårt beskattade torskbestånd. Tragiskt dåligt fiske hade vi i alla fall men hursomhelst en go och trevlig dag på Sjön!

Vi började dagen med att i tjock dimma bege oss ut mot Estländaren (Juuri) och SS Feodosia. Trotts tjockan var det en härlig morgon med helt blankt hav som låg framför oss. Någonstans i bakhuvudet såddes ett litet frö om att förutsättningarna i dag var perfekta för att testa några vrak längre ut. Några vi aldrig testat innan och som förhoppningsvis kunde ge oss någon av de där stora.... Tjockan oroade mig något då man knappt hade mer än 30-40 meters sikt då vi lade ut från bryggan. Men strax utanför Hönö lättade dimman något och solen tittade fram! Ett underbart blankt soldränkt hav gav sig tillkänna framför oss!

Vi testade några drifter över Estländaren och det gav som vanligt några småsej och Lyrtorskar. Men det var ju inte dessa vi ville ha i dag! Därför flyttade vi oss till SS Feodosia som för det mesta brukar kunna bjuda på bra fiske. Samma sak här. Mängder med småfisk bara. Och ingen torsk! Vi bestämde oss för att bege oss ut mot Heddernheim som vi hört skulle hålla mängder med torsk i tre till femkilosklassen. På vägen dit hade vi ett antal positioner som vi tänkte passa på att prova. I närheten av Heddernheim ligger det en hel del olika vrak som vi också passade på att göra några drifter över. Men överallt var det samma sak! På flera utav vraken fick vi inte ens den sedvanliga småsejen och Heddernheim var i alla fall i dag en stor besvikelse! Jag kommer såklart att testa dessa vrak igen när temperaturen stigit något och se om det bara var förhållandena i dag som inte var bra. Vi har ju haft vindstilla i flera dagar och tjock dimma ute över havet. De små vindpustar vi haft har varit Ost-sydost och det är ju som bekant inga "fiskevindar". Tror nog fisket skulle må bra av en ordentlig omrörning av vattenmassorna och lite härligt varma sydvästvindar...
På kartan nedanför har jag märkt ut några av de vrak och fiskepositioner vi testade under dagen. Klicka på bilden för större version. Som du ser blev det en bra bit att åka med min lilla Ryds 475. Vissa ser det som vansinne att bege sig till Danmark i den lilla båten. Jag ser det mer som att det vore vansinne att sitta inne en sån här underbar dag när man kan ut och fiska istället ;-) Skitfiske på er alla fiskenördar!

Våren är här på allvar!

I dag har viken fullkomligt invaderats av allehanda öringsfiskare. Först var här en kille i morse och bombarderade hela fjärden med ryssjor (vilket ju känns lite surt). Sedan när solen kom upp på allvar så dök det upp folk i massor! Tyvärr respekterar inte folk riktigt oss som bor här utan många verkar ta det för givet att det är helt ok att traska runt på tomten. Det gör mig visserligen ingenting (ännu) men är faktiskt inte så kul att ha massa folk på tomten redan innan man vaknar på morgonen. Har pratat med några och sagt att det är ok men att jag gärna ser att de respekterar att det faktiskt bor folk här. Man har ju ingen lust att behöva ha folk rännandes inpå husknuten varje dag!

Hursomhelst. Efter en fantastiskt solig morgon lade sig i dag dimman tät över havet. Just som jag planerat att gå ut för att ge öringarna en kamp. Jag var ju ledig i dag så det hade passat fint! Men tji fick jag. Dimman låg som sagt som ett bomullstäcke över viken så det kändes inget vidare. Gav det i alla fall ett försök någon timma men fick inget.
Senare på eftermiddagen ringde Peter "Crocco" Gustavsson och ville prova lyckan. Han kom lagom till middagen (som självklart bestod av färsk, nystekt öring med fisksås och ris).
Efter maten hade dimman börjat lätta och solen tittat fram. En helt fantastisk vårkväll med strålande sol och blankt hav gav oss några avkopplande, trevliga timmar på sjön. Öringen lyste dock med sin frånvaro men vad gör väl det när solen skiner?

Då är det inget tjafs! Eller hur Broman!?

Öringspremiär!

Jaha. Då var det första april och dags för öringspremiären! Vaknade till strålande sol och näst intill bleke i viken utanför. Ringde runt och försökte "tjata med" några fiskesugna men utan större resultat. Så jag bestämde mig för att åtminstonde ta en liten tur ut ensam. Viken här hemma såg inbjudande ut men tyckte att jag borde vidga mina vyer så jag åkte upp till långedrag och fiskade lite runtikring samt vid varmvattenutsläppet vid kaj 551. Dock helt utan resultat. Såg en massa fiskare utmed stranden men såg ingen som fick något. Drog därför vidare och testade lite fina ställen utmed vägen till Styrsö där jag bunkrade upp med bensin. Tänkte testa att åka till något vrak då det endå var vackert väder. Fick tag på Stian som var sugen att följa med. Under tiden jag väntade på honom blev jag bara tvungen att testa några kast i viken därhemma. Sagt och gjort och redan efter några minuter hade jag en liten öring på som jag dock tappade... Men skam den som ger sig! Kastade några kast till efter den tappade öringen och redan efter 3-4 kast hade jag en ny på! Denna var betydligt större och efter en rättvis kamp låg där en grann, blank och fet öring på 59 cm i båten! Extra roligt att kunna ta dessa kampvilliga fiskar på ultralätt utrustning. En härlig början på öringssäsongen! Måste säga att vår vik här hemma i Torslanda är svårslagen vad gäller öring!

När stian till slut kom så lastade vi i grejjerna och begav oss ut mot Feodosia och estlendaren (Juuri). Vid det här laget hade det dock börjat blåsa upp lite så det var svårt att ligga stilla över vraket. Men vi lyckades få en 30-40 fiskar i alla fall. Dock ingen storlek utan mest smått. Men massa fisk var det över Feodosia i alla fall. Bara att hoppas att det blir lite större fisk framigenom!

Vid hemkomst fileades all fisk och hamnade i Stians frys. Förutom öringen då förstås. Den skall jag röka i morgon... mums!!!!

Ha det gott alla fisketokar!