Fisk på vraken!

I dag var jag ute på en långtur med "johan Jachtmeister" och Stian "Torsken" Erlandsen. Äntligen känns det som att fisket börjar lossna lite! Vi började med sedvanlig bunkring av mat och bränsle sedan frukost på stående fot i huset. Förhoppningen var att kunna komma ut Nord om skagen. Förmiddagen skulle enligt väderlektstjänsten bjuda på lite blåst (6-10 m/s). Vinden skulle dock enligt experterna mojna ner mot 0 till 4 m/s framåt middagstid.
Så vi avgjorde, att det bästa vore att hålla oss på vraken närmare Hönö-trakten för att sedan bege oss ut längre ifall vädret tillät.
Sagt och gjort. Efter ett kortare stopp på Hönö Klåva för bunkring av motorolja begav vi oss ut mot estländaren och Feodosia. Dessa vrak bjuder oftast inte på några större fighter men eftersom de ligger närmast brukar det naturligt bli så att vi testar dem först. Det nappade en hel del på Feodosia men det var som vanligt bara småfisk. Avdriften var överkomlig då ström och vindar motverkade varandra hyfsat bra. Lite dyningar var det men det kändes som att de var i avtagande. Vinden likaså. Solen sken och tröjorna åkte av. Helt enkelt helt underbart trotts att det gungade lite. Olyckan var dock framme och Johan lyckades ganska omgående knäcka spöt i tre delar vid ett bottennapp. Rätt sura i hatten insåg vi att detta troligtvis utgjorde slutet på resan. För hur kul är det att vara tre man på två spön!? Men alla som känner mig vet att jag är en envis jävel när det gäller fiske. Jag tänkte inte låta detta förstöra hela dagen när vi kommit så här långt! Jag fick helt enkelt ge Johan mitt spö (för att han inte skulle tröttna) och göra det bästa utav den lilla stump Johan sparat åt mig av sitt spö. Tyvärr fanns det ingen ögla kvar på klingan så detta fick jag ordna genom att räta ut en stor krok och tejpa fast den längst ut på stumpen som fanns kvar. På så sätt kunde jag använda kroköglan som provisorisk toppögla. Föga vackert men det fungerade någorlunda i alla fall. Synd bara att rullen höll på att skära ihop också...
Eftersom det kändes som att vädret höll på att lugna sig lite bestämde vi oss för att göra ett försök att gå lite längre mot nordväst och testa några positioner där. När vi kommit ut ytterligare en bit började dyningarna komma från andra hållet istället! Väl framme vid den uttänkta positionen gjorde vi ett antal drifter med endast några enstaka fiskar som resultat. Då nästa klunga med vrak antingen låg ost för skagen eller tillbaka mot Feodosia (som ju inte gav nämnvärt) började vi den 10 sjömil långa vägen upp mot Heddernheimer och dess grannar i djupet. Dyningarna korsades av mycket krabb sjö och det var gränsfall för vad som var både roligt och förmodligen också helt säkert. Men vinden skulle ju mojna? Kanske kan man kalla det dumdristigt men vår position gjorde att vårt val antingen var att avbryta fisketuren eller fortsätta mot nordväst. På så sätt skulle vi nå en klunga med vrak som vi kunde fiska oss hem över. Och avbryta ville vi ju inte (då i alla fall)...
Vi stannade till och gjorde några drifter över Normandie innan vi for vidare uppåt mot Heddernheimer.
Väl framme på Heddernheimer small det till ganska hårt i spöt direkt vid första nedsläppet. Upp kom en präktig bleka som ingen behövde skämmas för. Vid mer eller mindre varje nedsläpp högg sen fisken innan man ens hunnit komma till botten. Här var det fullt av fisk! Den långa resan och allt kallt vatten som sköljt över båten hade dock skurit av fiskenerven både för Johan och Stian. Vinden hade nu börjat ta i ordentligt. Deras entusiasm var helt enkelt borta och det gjorde att de tyvärr inte krokade så många fiskar. Jag hade dock tur och fick fisk i mer eller mindre varje nedsläpp! Vi fick en hel del torsk i ganska fin storlek. Tyvärr gjorde väder och dåliga kläder att vi vart tvungna att avbryta fisket efter bara nån timme för att börja färden mot land. Vågorna gick vi det här laget meterhöga med inslag av betydligt större vågor emellanåt. Den långa färden hem blev en pina för grabbarna då de inte hade lika heltäckande klädsel som jag. Jag var även skyddad av pulpeten samt slapp sitta längst fram där båten slog hårt i vågorna. Jag tror nog varken Johan eller Stian är lämpliga som "njurdonatorer" längre. Efter en låååång och jobbig färd hemmåt kom vi i alla fall slutligen säkert hem. Dyngsura och kalla men i alla fall vid liv och med ca 80 sjömil i ryggen var det gott att komma in i värmen.
Fisken rensades och packades varvid ytterligare en fiskedag var slut...
Tyvärr var vågorna så höga att det hela tiden sprutade in vatten i båten. Så några fina fiskefoton blev det tyvärr inte denna gången (heller)... Nu har vi i alla fall efter flera misslyckade försök fått känt på att havet inte är helt dött. Det gäller bara att komma till rätt ställe på rätt dag! Vi fick visserligen inga större torskar i dag men med lite mer tid för aktivt fiske så tror jag att vi kunnat fånga nån av de där stora... Så att det kommer att bli fler turer dit ut framigenom står redan skrivet i sten. Men det får allt bli en dag med lugnt och vackert väder! skitfiske på er tills dess!!!!