Bortblåsta!

I går eftermiddag började Kjell och jag planeringen inför dagens vrakfiske. Trotts att SMHI proklamerat för vindar under dagen tog vi chansen att vi skulle kunna ta oss ut i alla fall. Vi var helt enkelt för sugna för att vänta tills vädret stillat sig.

Vi gjorde i ordning vår utrustning, knöt tackel och iordningsställde allt som behövdes för en tidig avfärd utåt. Forhoppningen var att kunna komma ut nord Skagen men det såg dystert ut med vindar upp mot 10 m/sek i antågande. När allt var packat och klart gick vi och lade oss att vila några timmar framför en film. Rätt som det var ringde Stian. Han hade bestämt sig för att han ville följa med oss ut och vid ett-tiden på natten dök han upp ute vid huset! Äggmackor stektes och det blev sena natten innan vi kom i säng. Speciellt mycket vila hade det inte blivit denna helg då jag jobbat nätter och varit vaken från fredag morgon till Söndag kväll. Man var således inte direkt pigg som en lärka när klockan ringde vid 04:00! Hursomhelst masade vi oss upp och satte oss i båten. Vi for ut över ett stilla blankt hav med en fantastisk soluppgång som gick oss till mötes.

När vi kom ut på öppet hav en bit utanför Stora Pölsan började det komma lite större sjö. Vi Fiskade oss utåt på lite olika vrak men då vinden började tillta blev fisket näst intill omöjligt. Vindar och strömmar gick åt samma håll vilket resulterade i en avdrift av ca 1,5-2 knop. Jäkligt irriterande vi som hade hoppats på att kunna komma ut riktigt långt i dag! Hursomhelst var det som sagt mycket svårt att fiska av de relativt små vraken vi testade. Vi började istället gå ut mot Heddernheim som är betydligt större och därmed enklare att träffa med våra tackel i den jobbiga vinden. Senast vi var här hade vi ju ett lyckat fiske och att åka hem när vi väl planerat att komma ut var ju inte heller så kul. Innerst inne visste jag väl i princip att det skulle bli minst lika svårfiskat på Heddernheim men vi var sugna att testa den efter huggsexan vi hade där senast.
Vågorna började nu gå ganska stora och Stian satt och kämpade med frukosten som under ett par timmar envisades med att vilja komma upp igen. Kjell höll sig trotts omständigheterna på gott mod.
Väl ute på Heddernheim såg vi massor av fisk på ekolodet men det var mer eller mindre omöjligt att fiska. Avdriften var nu så snabb att linorna stod rätt ut. Man hann bara med ett nersläpp på varje drift och efterssom blekan stod tätt över vraket hann man sällan ner med grejerna till botten förens man var tvungen att veva upp någon liten sej eller bleka. Så det blev inte många torskarna. Vinden tilltog allt mer och efter någon timme eller två insåg vi att det var dags att börja styra kosan hemmåt för att vara säkra på att överhuvudtaget komma hem. Vid det här laget började dyningarna bryta i topparna och då är man inte så kaxig längre. Under hela hemfärden tilltog vågorna och vinden. Resan hemåt blev rent ut sagt ett helvete. Det tog dryga tre timmar innan vi började sikta land och vid det laget hade till och med jag börjat bli orolig. Självklart har jag respekt för havet men det är ytterst sällan jag känner mig rädd eller orolig för att grejerna skall hålla hela vägen hem. Men nu fick man alltså uppleva det. Tur att vi hade extra bränsle med oss för båten drog onormalt mycket i den jobbiga sjön. Vi fick "soppatorsk" två gånger på infärden och jag vill väl inte påstå att det är speciellt enkelt att tanka när sjön visar sig från sin sämsta sida ;-)
Hursomhelst var det tre utmattade killar som slutligen kunde ta sig i land framåt sextiden på kvällen. Det var inga större problem att somna efter en varm dusch kan jag säga....